Förzinkning kallas flera olika metoder där något förses med ett lager zink för att skydda det mot korrosion, eller rost som det heter i dagligt tal. Det finns olika sätt att förzinka något. Två av de vanligaste metoderna är galvanisering och varmförzinkning. Här kommer du att få en kort beskrivning över vad de båda metoderna innebär.
Galvanisering
Då galvanisering endast ger en tunn zinkbeläggning är användningsområdet till viss del begränsat. I första hand används galvaniserade föremål i skyddade inomhusmiljöer och det blanka utseendet har även fördelen att det är snyggt. Vid galvanisering förses ett metallföremål med ett tunt lager zink med hjälp av elektrolys och det ger ett visst rostskydd. Under proceduren sänks metallföremålet ned i en jonlösning med zink. Föremålet ansluts därefter till en strömkälla, vilket får zinkjonerna att dras till föremålet. Galvanisering kan även kallas för blankförzinkning och går vanligen under förkortningen Fzb.
Varmförzinkning
Varmförzinkning ger ett tjockare lager zink än vid galvanisering och därmed också ett bättre skydd mot rost. När ett föremål varmgalvaniseras doppas det i 460 graders flytande zink. Då något som är varmförzinkat står emot korrosion mycket bättre används det ofta till saker som är mer utsatta för vädrets makter. Fasadplåtar är ett bra exempel på användningsområde. Varmförzinkning brukar förkortas vfz samt även fzv om det gäller skruvar.